Vattenkvalitet i dammar


Alkalinitet (Karbonat hårdhet)

Alkalinitet, som ofta kallas "karbonat hårdhet" eller tyska karbonathårdheten är måttet av karbonat och bikarbonat koncentrationer i dammvattnet. Alkalinitet är ett mått på förmågan hos en lösning för att neutralisera syran utan att ändra pH. Det både styr och upprätthåller vatten pH. Karbonathårdhet mäts i grader (dKH). Alkalinitet är inte detsamma som pH-värde, eftersom vatten inte behöver vara starkt basiskt (högt pH) för att ha hög alkalinitet. Alkalinitet är relaterad till mängden upplöst kalcium, magnesium och andra föreningar i vattnet och som sådan, alkalinitet tenderar att vara högre i "hårdare" vatten. Alkalinitet minskar naturligtvis med tiden genom bakteriell verksamhet som ger sura föreningar. I en etablerad damm, bör den ideala Alkaliniteten vara cirka 100 ppm. Uppmätta värden mellan 50 till 200 är acceptabla.

Hög alkalinitet förhindras genom rutinmässiga vattenbyten eftersom det vatten som fylls på har en lägre alkalinitet än dammens vatten.

Dammar med gummiduk eller av glasfiber konstruktion visar på en minskning av alkaliniteten över tiden och kan behöva kompletteras för att upprätthålla en acceptabel nivå. Alkaliniteten höjs genom tillsats av natriumbikarbonat, betongsten, ostronskal, kalksten, eller till och med äggskal. Etablerade dammar bibehåller normalt sitt pH värde om slam och ruttnande organiskt material rutinmässigt avlägsnas från dammen, genom mekanisk filtrering och biologisk nedbrytning. Kontinuerliga vattenbyten ca (10 % per vecka) är också bra åtgärder.


Ammoniak

Varifrån kommer ammoniak?

Koi och andra fiskar producera avfall i form av ammoniak, som släpps ut i vattnet genom gälarna. Ammoniak kan också komma från döda och ruttnande växtmaterial i dammen eller från matrester som inte konsumeras av fiskarna. I en etablerad damm med ett fungerande filtersystem bryts ammoniaken ner av Nitrosomonas bakterier till en sekundär produkt kallad nitrit. Ammoniak kan existera i två former när den löses i vatten, Den första fria ammoniaken är mycket giftig för fisk, den andra formen kallas joniserat ammonium och är inte lika skadlig som den fria formen. Ammoniak har en rad negativa effekter på dammfisk som stör förmågan att reglera vatten och salthalter. Det kan också skada den känsliga gälvävnaden som orsakar svullnad av vävnaden och kan hindra upptaget av syre från vattnet. Om vattnet blir förorenat av ammoniak, måste regelbundna partiella vattenbyten göras för att minska koncentrationen av ammoniak. När ett nytt filtersystem tas i bruk kan det ta flera veckor innan ammoniaken i vattnet börjar sjunka.


Nitrit

När ammoniaken i vattnet sjunker och bryts ner börjar nitrithalten i stället att öka. Nitrit är också mycket giftigt för fisk. Nitrit är hudirriterande och kommer att få fisken att visa symptom på irritation genom att gnida sig mot olika föremål i dammen eller göra omotiverade hopp. Dessa symtomer är också vanliga i samband med parasiter, det är därför viktigt att avlägsna nitriten i dammen innan dammen behandlas mot parasiter. Nitrit har också en negativ effekt på fiskens blod, eftersom nitriten kommer att bindas mycket hårt till de röda blodkropparna och därmed hindrar blodcellerna från att absorbera syre från vattnet. När nitrit har blivit associerade med de röda blodkropparna får blodet en brun färg och populärt kallas nitritförgiftning för "brun blodsjukdom". Nitriten måste alltså avlägsnas från dammvattnet och normalt sker det genom att de nyttiga bakterierna (Nitrobacter) som har etablerat sig i filtermaterialet bryter ner nitrit till nitrat, som är den slutliga nedbrytningsprodukten. Men innan tillräckligt många Nitrobacter har hunnit bildas kan det förekomma för höga nitrithalter i dammvattnet. Nitriten avlägsnas enklast genom kontinuerliga vattenbyten tills Nitrobacterna själva klarar av nerbrytningen eller kontinuerlig tillförsel av ozon. Nitrit är en luktfri, färglös substans och dess närvaro kan spåras med ett Test Kit.


Nitrat

Nitrat, NO 3-N,

Nitrat är slutprodukten från den ammoniak som frigörs från fisken. Nitrat är inte särskilt skadligt för Koi men är ett potent gödningsmedel som kan bidra  till tillväxten av icke önskvärda alger som den gröna svävalgen och trådalger. Helst bör halterna av nitrat i koidamm kontrolleras och hållas så låga som möjligt. Det rekommenderas att en Test Kit används för att bestämma den mängd som finns i dammen och genomföra kontinuerliga vattenbyten eller ozon för att minska koncentrationen av Nitrat.

pH

Vad är pH?

pH är ett mått av fria vätejoner (därav H i pH) och känner igen att fria vätejoner göra ett ämne surt. Motsatsen till surt är alkalisk. I lösning, dissocierar vatten (H2O) i två joner, dessa är H + (väte jon) och OH-(hydroxidjoner). Joner har en laddning och så länge storleken på laddningen är lika stor kommer de att ha potential att bilda en stabil molekyl (t.ex. OH-+ H + = H2O). pH mäter balansen mellan dessa joner som bildar vatten och känner av att en ökning av antalet H + joner gör att pH-värdet blir surt, medan en ökning av antalet OH-joner i förhållande till H + joner kommer att orsaka en lösning som blir alkalisk. Så pH är en fråga om balans. Rent vatten (något som är praktiskt taget omöjligt att skapa) skulle ha ett pH 7, där OH och H + är i fullständig balans. pH är i alla avseenden ett mått på surhet och alkalinitet, pH 0 till 6,99 är surt, pH 7,0 anses som neutralt och pH från 7,01 till 14,0 är alkalisk. pH-värdet i sig är i allmänhet inte ett något större problem men det kan ha en djupgående inverkan på toxiciteten av ammoniak. Basiskt vatten, det vill säga med ett pH-värde på över 7,01 i kombination med ökande temperaturer orsakar mer ammoniak i fri form, som är mycket giftigt för fisk. Ju högre pH-värde och vattentemperatur desto större andel av ammoniak som finns i denna skadliga fria form. Om vattnet är basiskt bör man komma ihåg att det kommer att påverka toxiciteten av ammoniak och att även mycket låga värden kan vara ganska farligt för dammfiskar. PH-värdet i dammen är till stor del beroende av pH-värdet i dammens omgivning och det är därför inte möjligt att försöka kontrollera denna parameter på konstgjord väg.

En annan faktor som kan påverka vattnets pH-värde är förekomsten av växter, framför allt om det finns alger i dammen. Under den ljusa delen av dygnet producerar växterna näringsämnen direkt från koldioxid upplöst i vatten och energi från solljuset, en process som kallas fotosyntes. Som en följd av fotosyntesen i växterna som utnyttjar koldioxid under den ljusa delen av dygnet och tar bort koldioxid ur vattnet. Det innebär att alkaliska karbonater och bikarbonater dominera i vattnet och pH-värdet stiger. pH-värdet i dammvattnet kan variera ganska dramatiskt under en 24-timmarsperiod.

Stora fiskar kan överleva dessa fluktuationer men mindre fiskar bli ganska påverkade av dessa snabba pH-förändringar.

 

Som koi ägare bör vi sträva efter två saker när vi hanterar vår dammkemi.

En vattenkvalitet som ligger inom koiens naturliga gränser (dvs. vad dess fysiologi är anpassad till och tolererar). Uppnått en lämplig vattenkvalitet, att den är stabil, och håller sig inom en kois naturliga gränser, annars uppstår stress med allt vad det medför. Och naturligtvis gäller detta pH värdet. Det är en ständig dragkamp i en välfylld koi damm där olika naturliga faktorer konspirerar för att ändra pH värdet med en tendens att orsaka koiproblem. I huvudsak finns det 3 problemområden som kan behöva behandlas i en koidamm.

 

pH är genomgående för lågt

pH är genomgående för hög

pH är mycket instabil och varierar mycket.

 

En av de mest betydande påverkan på pH-värdet i våra vatten är vattnets ursprung. De flesta vattenverk i Sverige försöker att leverera vatten som är neutrala eller något högre. Men så snart vi har fyllt dammen med detta vatten är det troligt att det börja ändra sina egenskaper genom olika kemiska och biologiska interaktioner, några till det bättre, andra till det sämre.

Koi trivs bäst om vi kan ha ett pH värde mellan 7.6 och 8.3 i dammen.

Bästa sättet för att behålla ett balanserat pH värde är att ha en Test Kit och göra kontinuerliga tester av vattnets pH värde. Om pH värdet avviker för mycket rekommenderas delvattenbyten eller vid behov behandling med bikarbonat om pH är för lågt.


För att höja KH eller pH-värdet om regelbundna vattenbyten inte räcker till, rekommenderas en tillsättning av bikarbonat.


Bikarbonat (natriumbikarbonat) används för att höja KH-värdet och ge ett stabilare pH-värde i vattnet och är lätt att använda. Blanda ut bikarbonat i vatten och häll i dammen. Stabilt pH-värde ger många fördelar, fiskarna trivs bättre i dammen och blir mindre stressade, växterna tar upp näringen bättre.


Att justera pH-värdet i dammen inskränker sig oftast till att försöka hålla det stabilt mellan de regelbundna delvattenbyterna.


Om du vill höja pH-värdet, gör ett större delvattenbyte eller använd bikarbonat. pH-värdet kommer inte per automatik att bli 8.3. Det sker stegvis, om du inte tillsätter väldigt mycket bikarbonat på en gång. pH-värdet kommer aldrig att bli högre än 8.3 oavsett mängden tillsatt bikarbonat.


Dessutom kommer pH-värdet att sjunka något med tiden, mellan 7,2 - 7.6. Även om KH-värdet är över 3. Förhållande mellan GH och KH är inget du behöver fästa stor uppmärksamhet på (har med försurning att göra).


Alltså: Tillsätt i bikarbonat så att du kommer kring KH 4 eller strax över. pH-värdet kommer att stiga till en början men kommer att med tiden att gå ned igen.


Bikarbonaten blandas med vatten i en hink som därefter slås i dammen med så stor spridning som möjligt. Vattnet kommer att färgas, och se ut som mjölk, men klarnar efter några dagar. Följande blandningsförhållande brukar jag använda ca 35 gram bikarbonat per 1000 liter dammvatten.


Samma behandling kan upprepas till man uppnår önskat KH- eller pH-värde.